Fy skäms Sverige! Det var verkligen ingen bra match. När jag väl tittar och ni har mitt (någorlunda fulla) stöd gör ni som ni gör … Jag förstår ingenting. Ryssland attackerade och tog alla möjliga tillfällen och gjorde mycket riktigt fyra snygga mål. Sverige lyckades göra ett. En får väl ändå berömma Jacob Markström för att han skyddade målet så att Ryssland bara gjorde fyra mål, annars hade de väl gjort minst dubbelt upp. Nej, det här var verkligen bortkastad tid för mig. Det var dötråkigt rakt igenom. Tur att Biggest Loser tog vid sista biten av matchen annars vet jag inte vad jag hade tagit till mig.

Tidigare i dag tog jag det lugnt och läste ett par sidor i Så länge du är min syster och började skriva på ett nytt projekt. Det känns fantastiskt att äntligen kunna sträcka ut sig och vara ledig. Två intensiva månader med studier tar extremt hårt på psyket, men VG:na dyker upp i betygsystemet allteftersom så jag får verkligen kvitto för mina insatser. Det gör också att jag orkar lägga in en extra växel när det gäller plugget. Just nu vet jag inte vad som händer i sommar. Det enda jag vet nu är att jag ska vila upp mig och ta dagen som den kommer.

Tack för i dag!

Precis som T skriver i sitt senaste inlägg återgår allt till det normala och vardagen tar vid. Det är visserligen intressant att han är förtegen om allt som hände under helgen, men anade säkert att jag skulle avslöja det ändå. Den mannen kan en inte längre lura så det så!

I dag har det regnat nästan hela dagen, men det hindrade mig inte från att besöka biblioteket och Malin. Dyblöt anlände jag till hennes bostad strax efter lunchtid. Vi slog oss ner framför tv:n och diskuterade ESC, händelser sedan sist vi sågs och mycket annat. Om T var besviken över Ukrainas vinst var det ingenting jämfört med Malin. Det blev en livlig diskussion om varför och hur det gick till. Medan vi samtalade kollade vi på simning, Vanderup Rules, ett par hemmafruar och ishockey (Ryssland-Norge). Ishockey brukar jag inte titta på vanligtvis, men det var väldigt intressant just i dag tillsammans med Malin. Det var också stimulerande att se Ryssland vinna. Tydligen går det bättre i ishockey än musik. Deras motstånd var ju ett skämt. Malin berättade och förklarade hur det brukade sluta. I morgon möter Ryssland Sverige. Ska jag titta? Dör jag av det? Förmodligen inte …

Efter ett par trevliga timmar återvände jag hem och slog mig ner framför min egen tv. Hann se två avsnitt av Grey’s Anatomy och läsa ett par sidor i Så länge du är min syster av Peo Bengtsson innan Biggest Loser började. Därefter surfade jag runt på nätet efter lite roliga nyheter. Hittade mest skit och elände. Bland annat tillkännages att Danmark gav fel poäng i ESC. Ukraina skulle fått noll i stället för tolv poäng, och Sverige sju i stället för fyra. Vilken tabbe! Ukraina hade emellertid vunnit oavsett.

God natt!

Hemkommen efter en trevlig och spännande helg i Blekinge. Naturligtvis var vistelsen i första hand till för att se Eurovision tillsammans med T. Senast vi såg festivalen ihop var sist Sverige höll det 2013. Då var vi helt själva (och som en del kanske minns tolkade jag alla bidrag bredvid tv:n). Den här gången blev det en familjefest med två härliga ungar!

I fredags begav jag mig till Kallinge strax efter klockan fyra på eftermiddagen och kom fram till torget 90 minuter senare. Strax därpå anlände T från Ronneby med sin buss. Han hann emellertid hem och stod vid keyboardet när jag klev in genom dörren. Efter några minuters vilopaus gick vi ut för att spela in Vad J hittade i Kallinge? där jag för första gången fick hälla vatten över T (hans egen idé). Tidigare har det varit jag som fått vatten över mig. När alla scener var inspelade promenerade vi i väg till affären och inhandlade helgens godsaker och lördagens frukost. Väl hemmavid tillagade vi köttfärssås och spaghetti innan vi bänkade oss framför filmen The Illusionist (en magiker som använder sina talanger för att komma åt sin kärlek av annan samhällsklass). Efteråt diskade jag medan T redigerade vår nya produktion och innan vi lade oss pratade vi om diverse saker.

Jag vaknade självfallet först i går och tvekade inte alls att gå upp. När jag gjort mig iordning satte jag på Eurovisionbidragen medan jag påbörjade frukosten. T anslöt sig ganska raskt till den lilla festen. Trots att vi kom upp efter nio tog det lång tid innan frukosten var avklarad. Inte förrän elva började vi redigera klart Vad J hittade i Kallinge? och spelade därefter in vår bedömning av de fem bästa bidragen i ESC. Emellan varven körde vi också lite Mario kart. Därefter inleddes den långa väntan på festivalens början. Själva tv-tittandet skulle äga rum i Hallabro hos T’s kompis och hennes familj. Även T’s tidigare klasskamrat A från Värnamo folkhögskola skulle titta med oss (han återfinns i en del produktioner under tiden T läste i Värnamo). Eftermiddagen framskred emellertid i oviss väntan om kvällen då ett av barnen till T’s kompis klämde fingret i bildörren och fick åka direkt till Karlskrona lasarett. Väldigt olyckligt och tragiskt, men inget brutet som tur väl var. De kom och hämtade upp oss strax efter åtta så vi hann både installera oss och hälsa på alla familjemedlemmar innan festivalen började.

Barnen ville såklart ha mest uppmärksamhet och så även deras hund. Innan jag hann reflektera satt jag bänkad i soffan med hunden liggande i knäet och två ungar på varsin sida om mig när festivalen började. Under kvällen fick sedan barnen tatuera mig (eller ja … de skrev mest en massa på mig, men det var ganska roligt ändå). När alla bidragen uppträtt bäddade ungarna ner sig i sina sängar och vi andra såg färdigt festivalen. Vi såg med fasa hur Ukraina fick poäng från både juryn och folket, och det fanns inte en chans för Bulgarien eller Belgien att vinna. Ukraina vann! Det irriterande är dock att Sergey från Ryssland fick folkets högsta röst, men hamnade på tredje plats. Jag tycker han kunde fått vinna i stället för Jamala (jag är ledsen Jamala, men jag tycker som jag gör …). Förvisso framförde Jamala årets viktigaste bidrag varför det är storartat att hon lyckades vinna. Lyssnar en på texten förstår en lite bättre varför den vann. Det är väl ingen överraskning att feststämningen försvann abrupt i samma veva vinnaren korades. Ingen hade lust med någonting så vi kröp ner i våra sovsäckar och hoppades innerligt att dagen bara varit en dröm. Snart skulle vi vakna och den riktiga tävlingen skulle börja.

Självklart var jag bland de första som vaknade i dag. Barnen var några minuter före mig. Till skillnad från gårdagen hade jag inte alls samma självförtroende att kliva upp och göra mig iordning förrän resten av hushållet vaknade till liv. Jag behövde inte vänta särskilt länge och innan jag visste ordet av sprang barnen runt våra sovplatser och sa god morgon i kör. Sakta men säkert klev resten av gänget upp och gick ner för att äta frukost. Där diskuterade vi glädjefyllt allt mellan himmel och jord. Det gick då upp för mig att gårdagens festival inte varit någon dröm utan Ukraina vann på riktigt. Lagom bedrövad sörplade jag upp den sista slurken kaffe och bad att få dra mig tillbaka (nej, så allvarligt var det inte). Eftersom jag och A skulle till Växjö kl. 12.35 ville barnen visa sina rum innan vi promenerade i väg till busshållplatsen. Ett stort kramkalas vid busskuren avslutade vistelsen i Hallabro. På bussen blev jag och A underhållna av en skolpojke som förmodligen blir Sveriges största matematiker i framtiden. Mig veterligen är sådana individer få, så det här var varmt välkommet!

Väl hemmavid fikade jag med mamma och visade glatt upp mina tatueringar innan jag slog mig ner vid mina papper, som snart är sammanställda och färdigskrivna. Jag sitter nu och tänker tillbaka på den galna och härliga helgen jag nyligen varit med om. Framför allt vilken underbar familj jag precis träffat. Så enkel och okomplicerad. Jag kommer verkligen lägga mig nöjd i natt (trots att Ukraina vann).

Hej på er allesammans!!

En vecka om året är det Eurovision och som ni förstått så älskar vi ju detta, välrdens störta musik tävling.

Igår avgjordes det att Ukraina vann och därmed kommer att hålla i Eurovision nästa år.
Veckan har varit rolig och Frans låt ligger etta i Itunes över hela världen! Nu drar vi ner på tempot och återgår till det normala.

Missa inte den roliga lilla film som vi gjorde, den hamnade mitt i allt Eurovision-prat så kolla en extra gång så ni inte missat den film om vad J hittade hos mig här i Kallinge.

Ha det gött allesammans!! Som ni förstår som blev det ju ingen special då det har varit så mycket på gång. Det tar jag igen nästa fredag!

Vilka är de fem bästa bidragen i årets tävling enligt TJ?

Tänk att vi redan är framme vid finalen! Om bara några timmar vet vi vilket land som ska hålla ESC nästa år och vilken artist som såklart också vinner. Notera att vinner Dami Im från Australien kommer tävlingen hållas i ett europeiskt land då inte alla länder har råd att åka så långt. Europa har röstat fram sina tjugo favoriter och möter de länder som varje år betalar stora summor för att vara med inkl. vår alldeles egen Frans från Sverige. Sverige är tillika det enda nordiska landet i årets final. Väldigt intressant …

Vi önskar dem alla ett stort lycka till i kväll!

---------------

Belgien bjuder upp till dans med bidraget What’s The Pressure som handlar om att leva ut sina fantasier och helt och hållet vara sig själv. En av årets favoriter och gick vidare från torsdagens semifinal. [Se vidare Semifinal 2]

Tjeckien med låten I Stand är mycket fin och går direkt genom märg och ben, men den kanske gör sig bättre på skiva? I vilket fall som helst röstade Europa vidare I Stand från tisdagens semifinal. [Se vidare Semifinal 1] 

Nederländerna uppmanar oss att stanna upp och reflektera över vår nuvarande levnadssituation. Artisten Douwe Bob visar sig också vara ganska humoristisk. Ett medelmåttigt bidrag dock. [Se vidare Semifinal 1]

Miracle från Azerbajdzjan är en fartfylld och känsloladdad låt som troligen får en bra placering. Det var inte förvånande att de gick vidare från tisdagens semifinal. Dock är Samra aningen begränsad i sin sånginsats och det är en besvikelse. [Se vidare Semifinal 1]

Ungern kör på en mäktig ballad med charmfulla effekter, tillika en snygg artist, men som knappt rör sig på scenen vilket gör bidraget tråkigt. Roligt ändå att Europa älskade det. [Se vidare Semifinal 1]

Italien brukar alltid erbjuda passion och känsla med sina bidrag och artister, så även årets skönhet Francesca Michielin. Hennes bidrag No Degree Of Separation går rakt in i hjärtat och lämnar ingen oberörd. Produktionen innehåller dessutom en färgglad rekvisita med en utopi till landskap i bakgrunden. I jämförelse med Österrike blir inte Italiens effekter alltför påtagliga. Det finns fortfarande fokus på Michielin och hennes karisma. Nils Dahlman är mycket positivt inställd till Michielins produktion, men tycker precis som expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest det är synd att hon sjunger på engelska för att förtydliga sitt budskap. Han menar liksom de att det inte behövs. Jag håller helt med, men det är så lite engelska att tror jag vi står ut med det.

Israel tillåter oss i år att reflektera över mänsklighetens existens. I alla fall gör jag det när jag lyssnar på bidraget Made Of Stars. En bättre värld kanske väntar runt hörnet som artisten Hovi Star önskar tillkännage. Riktigt mäktigt var det i torsdagens semifinal när Star gick vidare. [Se vidare Semifinal 2]

En av årets mest lekfulla artister är Poli Genova som representerar Bulgarien med bidraget If Love Was A Crime. Genova uppträder med sådan lättsamhet och glädje att det direkt smittar av sig. Min personliga favorit i tävlingen! [Se vidare Semifinal 2]

Det behövs väl inte någon presentation av vår egen Frans som vann i Friends Arena för två månader sedan med bidraget If I Were Sorry. Självfallet har vi stor vinstchans trots bidragets enkelhet och lugna melodi. Som nämnts tidigare är If I Were Sorry ett reflekterande bidrag och först när människan tagit till sig budskapet växer låten. [Se vidare inlägg från den svenska tävlingen]

Tyskland skickar i år en flickgestalt som nästan associerar till Amy Diamond eller Dolly Style. Denna färgstarka karaktär sjunger om inre längtan och betraktar sin relation utifrån ett helikopterperspektiv vilket gör att budskapet blir aningen abstrakt. Nackdelen med Tysklands produktion är att de satsar mer på rekvisita och effekter vilket bidrar till att sångerskan Jamie-Lee hamnar lite i skymundan trots sin färgstarka mundering. Bidraget Ghost är kanske årets mest diffusa varför den säkerligen kommer på en bra placering eller också riskerar att falla mellan stolarna.

Frankrike har en ganska tragisk festivalhistoria i den moderna tävlingen. Det har varit alltifrån förgyllda bajskorvar, dansande mustascher och så vidare. I år kliver äntligen Amir upp på scenen och förmedlar en melodi som i första hand sprider glädje, men som också står upp för mänskligheten. Tanken är att låten J’ai cherché ska stärka sin publik till att våga stå upp för sina värderingar och vara lyckliga över det. Min första reaktion var att den därvid skulle ha en del naivistiska inslag, men budskapet tycks ihop med scenframträdandet sammanflätas till en klockren helhet på ett förträffligt sätt. Amir kommer också sjunga på engelska.

Polen ställer i år upp med bidraget Colors Of Your Life som är ett efterlängtat bidrag från landet där Michal Szpak gestalar människans inre identitet med färger. Varje färg representerar värden och förmågor. [Se vidare Semifinal 2]

Australien får vara med i år igen och skickar prinsessan Dami Im med bidraget Sound Of Silence som är en av mina personliga favoriter i årets tävling. Im sjunger med känsla och har en gedigen repertoar. Vad jag inte förstår är varför hon sitter ner nästan hela låten igenom! [Se vidare Semifinal 2]

Lite rock är väl aldrig fel i ESC. Bandet Minus One representerar Cypern med bidraget Alter Ego. Precis som jag och Dahlman diskuterade i tisdags så är Cypern väl värd denna finalplatsen. Dessvärre blir det nog ingen vinst för gruppen, men det är ju inte alltid så viktigt. [Se vidare Semifinal 1]

Serbien med sin Sanja Vučić ZAA är relativt medelmåttiga i år. Goodbye är visserligen en stark låt som skulle kunna gå långt, men hennes rörelsemönster gör det hela jobbigt att titta på. I torsdags var det visserligen bättre, men jag gillar inte riktigt Serbien i år ... Tyvärr! [Se vidare Semifinal 2]

Litauen är en ren besvikelse i år. Deras bidrag är nämligen en av de bästa poplåtarna, men artisten Donny Montell väljer att anta scenen helt själv. Det vill jag hävda är detsamma med självmord. Mina farhågor besannades i torsdags. Jag tycker inte Montell gör låten I've Been Waiting For This Night rättvisa. Men Europa verkar vara av annan åsikt ... [Se vidare Semifinal 2]

Årets bidrag Lighthouse från Kroatien är stark och stimulerar fantasin. Artisten Nina Kraljić är ett skuggliknande väsen som står framför en imponerande skärmbakgrund med blixtar och porlande vatten. En av mina favoriter i år. [Se vidare Semifinal 1]

Ryssland satsar verkligen på vinst i år när de skickar den heta Sergey Lazarev med bidraget You Are The Only One. Äntligen slipper vi lyssna till de naiva och banala texterna om fred och tolerans när Lazarev intar scenen med ett helt annat uttryck och förmedlar en melodi, vars text härrör från hjärtslitande kärleksförklaringar. Jag hoppas verkligen på Lazarev i kväll! [Se vidare Semifinal 1]

Spanien bjuder upp till dans med bidraget Say Yay! Deras produktion är visserligen medelmåttig när det kommer till effekter, men det går inte att klaga över Bareis dansare. Nils Dahlman är positivt överraskad till Spaniens bidrag då landet de senaste åren har tilldelat festivalen ointressanta shower men viktiga budskap. Han är inne på att det för Spanien verkar viktigare med en bra låt än ett charmfullt nummer. Jag ser gärna en kombination av dessa och tar årets produktion i försvar. Barei bjuder på underhållning och vill samla Europa kring sitt bidrag Say Yay! Det återstår att se om Europa vill dansa med henne. En sak är emellertid säker och det är att Spanien verkligen menar allvar i år.

Lettland har en någorlunda iögonfallande artist, med det är väl värt att ifrågasätta hans sångbegåvning. Justs skriker mest ut sitt budskap och konceptet känns ansträngt. Han rör sig tillika medelmåttigt på scenen. Bra låt, men högst egendomligt framförande! [Se vidare Semifinal 2]

Ukrainas bidrag 1944 har varit årets svåraste produktioner att analysera. Artisten Jamala förmedlar ett politiskt budskap där hon berättar om en befolkning som dör när främlingar invaderar landet. Budskapet illustrerar självfallet Sovjetunionens historia, främlingsfientlighet och nationalismens konsekvenser. Förträffligt egentligen när en tänker på det. [Se vidare Semifinal 2]

Malta sjunger i år om att gå på vatten och uppmanar människan att klara av stora utmaningar med hjälp av artisten Ira Losco. Hon är skicklig och förmedlar denna uppmaning med hjälp av en dansare. [Se vidare Semifinal 1]

Georgiens bidrag Midnight Gold som framförs av Nika Kocharov and Young Georgian Lolitaz är en produktion jag har svårt för. Det händer inte mycket scenen och det tar lång tid innan jag förstår vad det är jag lyssnar på. En skräll att de gick vidare, men det torde bero på östländernas musiksmak! [Se vidare Semifinal 2]

Österrike ställer upp med en glädjesprudlande prinsessa framför ett färgstarkt paradis, i form av iögonfallande effekter i bakgrunden med glädjefylld refräng. Kanske aningen överdriven produktion ... [Se vidare Semifinal 1]

Storbritannien har föga imponerat på mig de senaste åren. De har gjort tappra försök med stora artister som Bonnie Tyler och Engelbert Humperdinck, men det har blivit plattfall eller åtminstone inte berört något nämnvärt. Årets duo Joe & Jack framför bidraget You’re Not Alone som enligt mig är årets mesigaste bidrag. Låten kommer aldrig i gång och jag väntar bara på att något spännande ska hända. Inte heller deras scenframträdande tilltalar mig. De håller sig fast vid sina stativ och dansar lite lätt kring dessa. Extremt tråkigt vill jag säga. Nils Dahlman har studerat ljusshowen lite extra och påpekar att britterna ändå bjuder på angenäma bakgrundseffekter. ”Det blir mysfaktor i Europa med Storbritannien”, säger han och ler. Charmfullt alltså enligt Dahlman. Det gör detsamma enligt mig.

Armenien skickar i år Iveta Mukuchyan som dansar på moln och rör sig i dimman. Tävlingens mest effektfulla nummer, men synd att låten är medelmåttig. Vi får se hur det går för Mukuchyan och de andra. [Se vidare Semifinal 1]

De fem bästa bidragen:

Bulgarien - 22 poäng

Belgien - 21 poäng

Ryssland - 21 poäng

Italien - 19 poäng

Israel - 18 poäng

Detta är den typen av klipp som måste ses