Det var några dagar sedan jag skrev nu (förutom uppdateringarna om Melodifestivalen). Veckan har gått i vänskapens och kärlekens tecken, även jag föll för trycket utifrån. Fast jag hade uppgifter i filosofi att skriva tog jag ett kort avbrott och begav mig upp till Göteborg för att lära känna en kille som jag chattat och pratat med en tid lite bättre. Man kommer ju till en punkt när man faktiskt vill träffas IRL också. Nu var det bara tal om ett dygn, men det räckte för att jag skulle få en grov bild och lite pusselbitar föll på plats. Vi var bland annat på Naturhistoriska museet och fick följa livets uppkomst och utveckling. Det var ett spännande och roligt inslag i vardagen. I övrigt tog vi det mest lugnt hemma hos honom, spelade lite tv-spel och sådär.

Med nya krafter upptog jag sedan mina studier och ägnade veckoslutet åt att skriva klart två filosofiuppgifter. I dag väntar andra aktiviteter, bland annat ska jag promenera med en kär vän och i kväll blir det bio med Emma och hennes nya kille.

Då var även den tredje deltävlingen avklarad och en kan som svar på det J skrev säga att Malmö levererade, både publikmässigt och artistmässigt. Jag finner nämligen de två finalisterna Martin Almgren och Jessica Andersson solklara kandidater om sångfågeln och uppdraget att representera Sverige i Lissabon senare i år. Vad gäller Almgren föll jag ganska snabbt för hans ställningstagande för de mest utsatta i samhället, och riktade särskild uppmärksamhet till ungdomen själv. Det är i svåra, dystra och rentav hopplösa tider som bidraget A Bitter Lullaby kan bli en räddning, en låt som på ett förträffligt sätt söker ringa in och definiera det ungdomarna vill säga. Att det dessutom är country finner jag extra tillfredsställande. Vi behöver verkligen fler låtar i den här genren och gärna de som också vill lyfta sådana här typer av teman.

Anderssons finalplats var i sin tur ganska väntad. Hela hon och hennes artisteri är väl som gjort för en guldbiljett till final, eller hur? Det hade snarare varit överraskande om Kalle Moraeus hade slagit henne, ja snäppet på komiskt faktiskt. Hennes bidrag Party Voice har av grabbarna T och J fått flest poäng hittills, och jag ska väl inte vara omöjlig att hålla med dem, samtidigt som jag är lite tveksam till om jag vill höja henne till en sådan placering. Visst tilltalas även jag av det dansvänliga, popvänliga och schlagerrelaterade i numret, men jag tycker å andra sidan låten påminner om något jag hört förut. Det blir lite som att minnas en svunnen tid, den schlager som nästan inte får utrymme i tävlingen längre. Jag ser hellre mixen av blandade stilar och upptäckter inom olika genrer som historiskt inte fått utrymme tidigare. Rimmar inte detta dåligt med argumentet att Andersson är en solklar kandidat om sångfågeln? Jovisst, det kan tyckas, men vad jag menar är inte att Party Voice skulle vara ett dåligt bidrag, tvärtom! Hennes låt passar definitivt i Melodifestivalen, men om jag ställer henne mot de andra finalisterna som vi hitintills har att göra med finner jag dessa något intressantare, särskilt vad gäller ESC-sammanhang. Men Andersson är en självklar representant för sin genre och det gläder mig att hon gick vidare.

Till andra chansen skickar svenska folket Moncho och Mendez. Vad finns då att säga om dessa herrar? Ja, till en början skulle jag vilja påstå att deras bidrag var lite av en besvikelse. Det kan å andra sidan bero på att jag hade vissa förväntningar, vilket är lite ovanligt då jag strävar efter att inte spekulera för mycket i förväg. Vad beträffar Moncho hade jag gärna önskat lite mer höfter från hans sida eftersom låten Cuba Libre i stora delar handlar om dans. Nu var det i stället dansarna runt omkring honom som skötte grovjobbet. Men överlag är Cuba Libre ett svängigt bidrag. Vi får se om han hinner öva lite innan tävlingen når Kristianstad. Mendez’ bidrag Everyday är ett minst sagt lika svängigt bidrag även om det på sina ställen blir lite fattigt. Bidraget i sig är helt förträffligt och jag förstår att J älskar det och T står ut med det, men själv backar jag en aning. Jag tror de flesta av oss förknippar Mendez med hans tidigare produktioner och förväntar oss något liknande. Everyday är en uppgradering och utveckling av hans artisteri, på samma gång som det är en anpassning till den nuvarande tävlingen. Jag slås också av att Mendez åldrats sedan jag senast såg honom. Själva åldrandet är i sig naturligt, men jag fann det anmärkningsvärt att jag började tänka på det under tiden Mendez körde Everyday på scenen. Det om något vittnar väl om att Mendez har utvecklats. Jag tror jag får ge låten lite tid innan jag kan bedöma den rätt.

De bidrag vi lämnar bakom oss var mycket riktigt de undermåliga, även om alla tre hade starka budskap. Särskilt Barbi Escobar som hyllade sin avlidne far och intog bekämpningsställning mot den jäkla cancern som ställer till det för var och en av oss. Bidraget Stark hade en kraftfull text, men jag fann det något beklämmande att hon inte rörde sig så mycket när de andra dansarna flaxade omkring. Det skar sig lite faktiskt. En annan märklig figur var Dotter, vars bidrag Cry jag hade svårt att ta till mig. Min första tanke blev att luska ut vad jag egentligen betraktade och vad hon hade i Melodifestivalen att göra. När jag sedan kom underfund med detta insåg jag det mäktiga i hennes framträdande. Hon är en stark personlighet och det gläder mig att Christer Björkman ville ha in henne. Att hon inte gick vidare tror jag beror på att låten inte är direkt. Den är för komplicerad i det här formatet.

Sist men inte minst ska jag skänka en tanke åt vår alldeles egna Kalle Moraeus & Orsa spelmän. Ja, det finns inte mycket att säga. Det är folkligt, lättsamt och gemytligt. Jag blir både glad och ledsen på samma gång. Glad för att Min dröm ger en tillbakablick på fornstora dagar med traditionell folkdans, och ledsen för att bidraget inte lyfte taket. Det saknades något … Min dröm passade nästan inte in!

Jag kan därför avslutningsvis säga att jag är mycket nöjd över vilka bidrag som svenska folket skickat vidare. Tror vi kommer ha en ganska bra final att vänta.

Tack för mig!

Nils Dahlman

Tjenare på er!!

Här kommer nu enkät-länken för kvällens tävling! Väldigt enkel och den tar inte så lång tid att fylla i:)

Ha kul allesammans !

https://goo.gl/forms/BkULAho3NaPKD0cF3

Festivalfesten fortsätter och vi är redan halvvägs i startfältet, det går ju fort när man har roligt. En kan här konstatera att tävlingen tagit sig bra med en hel del godbitar (även om vi också sett en hel del annat också). Förväntningarna inför Malmö är såklart höga eftersom staden ofta levererar, vanligen i artistväg men också publikmässigt. Skulle det gå sådär i kväll kan vi åtminstone trygga oss med att vi har en go och härlig publik. Nåväl, låt oss introducera och diskutera kvällens bidrag.

En av kvällens höjdpunkter är Mendez comeback i Melodifestivalen. Det känns visserligen inte länge sedan han 2002 gav oss sin Adrenaline eller 2003 sin Carnaval. Jag har personligen laddat upp med att lyssna igenom dessa låtar som numera tillhör nostalgin och klassikerna i arkivet, åtminstone Adrenaline som jag tror fler av er kommer ihåg. Årets bidrag Everyday är en mycket bra låt som tillhör den genre och musikstil som jag börjat få upp ögonen (öronen) för. Låten för oss ut i världen samtidigt som den förankras i sitt särskilda sammanhang, nämligen den svenska festivalen. Låten är med andra ord internationell, enligt mig, och jag tror den kan gå långt om svenska folket vill satsa på Mendez.

En annan kär comeback är Jessica Andersson som dyker upp med jämna mellanrum, och tar sig ofta vidare till final men det var ett tag sedan hon vann nu. 2003 närmare bestämt tillsammans med Magnus Bäcklund i gruppen Fame med Give me your love. Bidraget Party Voice är väldigt långt ifrån Give me your love, även om låten ger oss en hel del moderna popvibbar och en erinring om att schlagern börjar tonas ner. Hittills har Andersson årets bästa bidrag enligt mig och T. Här tycks vi vara eniga till skillnad från i övrigt. I kväll ser vi också Kalle Moraeus ställa upp igen och jag hoppas innerligt Min dröm tar steget längre än bidraget Underbart från 2010. Då lyftes inte taket något vidare.

I övrigt har vi då debutanterna! Direkt från Idol ser vi vinnaren Martin Almgren som ställer upp med en countrylåt, och det vill jag säga gör han alldeles rätt i. Även om det inte alltid är roligt att titta på hans scenframträdanden älskar jag hans röst. Jag väntar spänt på att få se vad A Bitter Lullaby bjuder oss på. Resten av startfältet är mer eller mindre okänt för mig, vilket å andra sidan är spännande och nervkittlande. Barbi Escobar har hållit på med musik länge, men mig veterligen har hon inte släppt något. Moncho kommer från hiphopkretsar och debuterade som soloartist 2015 efter att tidigare tillhört gruppen ”LöstFolk”. Dotter (eg. Johanna) är både sångerska och låtskrivare. I fjol var hon till exempel med och skrev Mariettes låt A Million Years. Hennes eget bidrag Cry är jag måttligt imponerad av, men vi hoppas på det bästa.

Det börjar dra ihop sig till deltävling nr 3 som kommer hållas i Malmö denna kväll.

Favorit till att komma vidare direkt till final är, "Dotter" som är absolut ingenting för mig. När jag lyssnade på hennes repetition så minns jag att hon fick låga poäng från mig.

Allt återstår att se men för mig är hon absolut ingen favorit än så länge.:) lite senare idag så kommer länken till vårt formulär ut för denna deltävling med så missa inte det :)!!

Tjenare,,,, godkväll!:)

Idag har vi haft film och gympasal med våra fritidsbarn. 

Tror att filmen var hitta Doris och sen i gympasalen så var det 2 olika TL lekar innan vi avslutade med plintfängelse.

Under denna helg kommer vi ha ett läger samt att vi kommer få reda på de nya finalisterna i Melodifestivalen.

Nu måste jag sova, god natt !:)    

Lilla Al-Fadji förgyller verkligen vardagen ibland!

Godkväll!
Under dagen idag har vi varit på trivselledrutbildning i Ronneby sporthall.
Där var också Fredriksbersskolan och Skogdgårdsskolan med oss.

Barnen fick testa på 10 nya olika lekar som de sen kan ha med sig tillbaka till barnaktiviteter till respektive skola.

Det var många bra lekar, lekar som jag tror att våra barn på Esp kan tycka mycket om.


Idag är det ju också Alla hjärtans dag och det har jag firat tillsammans med Sandra å familj nu på kvällen.
Hoppas ni alla andra också haft en bra alla hjärtans dag och det vore ju kul å få höra lite vad ni gjort.

Ha nu en skön kväll och sov gott!