Sjukdomsförloppet övergår i nya faser vilket jag finner ytterst intressant. I dag vaknade jag redan innan väckarklockan ringde och kände mig mycket bättre till mods. Huvudvärken hade avtagit och snoken var inte igentäppt. Dock märkte jag ganska snabbt av en irriterande känsla i halsen när jag gjorde i ordning frukosten … och mycket riktigt utvecklade jag under förmiddagen en fruktansvärd hosta. Så medan de andra symptomen tonats ner rejält har jag i dag fått dras med en förskräcklig hosta. Det gick så långt att jag investerade i en hostmedicin på apoteket för att dämpa skiten.

Dessförinnan träffade jag Malin på Condeco för en fika och en trevlig pratstund. Eller ja, hon pratade mer än jag för att jag ville spara på rösten. Det var nog första gången jag hade en lågmäld profil. Men jag tror hon hade överseende med detta. Ibland får man ta saker och ting som det är. Får väl kompensera det nästa gång genom att prata extra mycket.

Nåväl, allting rullar vidare. Har i alla fall kommit igång med läsningen nu. Så det går åt rätt håll. Hoppas ni mår bra och behåller hälsan i gott skick. Det är ett elände att vara sjuk. Men jag ska samtidigt inte klaga för jag är sällan sjuk. Så det bästa vore att helt enkelt sluta gnälla och blogga om något annat. I morgon gör jag därför ett nytt försök. Hej på er!

Skolstarten har börjat relativt dåligt. Förkylningen håller i sig och med den en sprängande huvudvärk. Hjärnkontoret klarar därför inte av att jobba på helvarv. En mjukstart har därför varit lösningen. Dessutom har vi inte fått tillgång till allt kursmaterial förrän i dag då lektorn glömde att öppna forumet för oss studenter, men ingen skada skedd. Jag har börjat läsa lite smått i en tidskrift och skrivit ner mina tankar om vad som står i den. I övrigt har jag tagit det lugnt på soffan och läst mindre krävande litteratur. Jag hoppas innerligt det vänder ganska snart. Det är inte i nivå med en typiskt ”manlig förkylning”, som slår ut hela systemet, utan fortfarande är det jag som bestämmer. Men det är just segheten och den bristande koncentrationen som stör mig.

Tur i alla fall det finns lite Idol och politiska utfrågningar att titta på medan man väntar på att bli frisk. Om allt går vägen ska jag också träffa Malin i stan i morgon. Det ser jag fram emot!

Puss och kram på er!

Sista anhalten på det här sommarlovet blev att hälsa på farmor i Alvesta. Jag har väl känt att jag försummat henne lite grann under den här sommaren vilket inte varit meningen. Men jag har ju samtidigt försökt få tid att träffa alla vänner och bekanta, och se lite nya platser. Det tycker jag gjort med den äran faktiskt. Självklart har jag inte hunnit med allt, men det gäller ju att prioritera. Jag är nöjd med sommaren och ser fram emot den intensiva hösten som startar i morgon.

Det var också nyttigt att landa hos farmor innan skolstarten för att få perspektiv på saker och ting. Sommaren har verkligen varit hård mot henne, och hon är nu sämre än någonsin. Jag har faktiskt aldrig sett henne så trött och gammal förut. Nu kan jag för första gången kalla henne gammal, och jag börjar inse att tiden går så fort. Framför allt eftersom hon den här helgen behövde vila mycket mer än förut, hon satt inte uppe med mig längre och kollade på film eller spelade kort, eller annat roligt vi brukar göra. Det tynger verkligen mitt hjärta att se henne lida dessutom för jag ser hur frustrerad hon är över sin situation. Hon bad till och med om ursäkt för att hon varit jobbig under helgen, och det tackar jag henne för. Samtidigt behöver hon inte be om ursäkt till mig. Hon har all rätt i världen att vara utled på sin situation. Det vi anhöriga kan göra är att försöka vara ett så bra stöd som möjligt för henne.

Som en liten fin gåva bakade jag ett stort gäng bullar åt henne. Det gjorde helt klart hennes dag för hembakade bullar är något helt annat än de bullar man kan köpa i affärerna.

En annan tråkighet är att jag lyckats dra på mig en förkylning under helgen. Så söndagen har mest gått åt till tedrickande och slötittande på tv. Jag hoppas innerligt inte förkylningen blir långvarig. Det vore ju annars typiskt att bli sjuk till skolstarten. Vi hoppas på det bästa!

Ha det gott!

En hel dag med politik har det blivit i dag. Tillsammans med en annan SSU:are har vi presenterat vår politik för gymnasieeleverna i Markaryd. Jag är stolt över att få jobba ihop med Lisa och ta del av hennes erfarenhet. Jag själv är ju ganska grön på området även om den socialistiska bakgrunden sitter långt in i ryggmärgen. Det var nog den jag levde på mest i dag och fokuserade på ideologin medan Lisa gick på sakfrågorna. På det sättet kompletterade vi varandra väldigt bra.

Vi fick också tillfälle att bli lite vassa gentemot moderaterna som var våra motståndare. Men jag är ändå nöjd över att vi trevligt kunde ta i hand i pauserna och äta lunch tillsammans. Då träffade vi också representanter från de andra partierna. Jag blev särskilt förtjust i kristdemokraternas ungdomsrepresentant och fick nöjet att diskutera partiets grundtankar och värderingar. I den senare paneldebatten ägde i princip alla. Kristdemokraten var å andra sidan gulligt nervös och det var intressant att sverigedemokraternas representant hade så lite att säga medan de andra lade ut texten. Ska jag vara helt ärlig fick jag inget riktigt grepp om deras politik till skillnad från de andras.

Nåväl, det var en rolig och spännande upplevelse, men också lite jobbig. Fick en extrem huvudvärk under eftermiddagen och var ganska låg. Det var adrenalinet som gick ur mig antagligen. Men jag är mäkta imponerad över mig själv ändå. Att stå inför dessa ungdomar och rakryggat tala om stoltheten i socialismen är något att vara stolt över. Det är ju när allt kommer omkring det enda jag har … min övertygelse, och min vision om ett mer humanare och solidariskt Sverige!

Undrar vad som ska hända i dag? Vaknade sent på grund av den roliga Hjortsbergafestivalen som varade i går hela kvällen. Det blev en släktträff som hette duga med lekar, skratt och god mat. Lika galet roligt som alltid när släkten på pappas sida träffas. Det som är extra roligt är att vi hela tiden blir fler och fler. De senaste åren har mina kusiner fått egna barn och det är inte undra på att man själv känner sig lite pressad samtidigt som man gläds stort över deras tillökning. Jag känner mig personligen ändå inte riktigt redo för att skaffa barn just nu, även om det klart vore roligt längre fram. Tills vidare får vi lägga all kärlek och vårt fokus på kusinbarnen.

Jag tror den här söndagen blir ganska lugn. Kan unna mig lite politiska utfrågningar, läsning och en nektarinpaj till eftermiddagskaffet. Dagen verkar plötsligt vara räddad :)

Älskade vänner, bröder och systrar!

Vi närmar oss ett val och det är dags att bekänna färg. Den 9 september avgör vi tillsammans Sveriges framtid. Ska vi satsa på en politik där vi anpassar oss efter kapitalistiska vinstintressen, som utvecklar en närmast liberalt narcissistisk livshållning och ett välfärdssystem som bygger på vilket slags kapital du har, inte vem du är och vad du faktiskt kan uträtta? Ska vi till och med gå så långt att vi börjar tänka nationalistiskt och ifrågasätta huruvida den med annan kulturell och/eller etnisk bakgrund verkligen hör hemma i det svenska samhället? Mitt svar på den frågan är nej!

Vi bör i stället satsa på en politik som står upp för människovärdet och allas lika värde, där ord som solidaritet, medmänsklighet, jämlikhet och social rättvisa vägleder oss på en väg som ser till alla medborgares behov och intressen. För att det ska kunna möjliggöras behövs ett starkt stöd där vi alla bidrar gemensamt med det vi kan. Den nuvarande regeringen har gjort ett hästjobb och styrt i ett parlamentariskt läge som inneburit långa förhandlingar och många kompromisser. Även om mycket har ordnat upp sig efter alliansregeringens politik finns det fortfarande mycket kvar att göra, varför ett starkare stöd är nödvändigt!

Jag håller med Ebba Busch Thor när hon säger att vi måste kunna lita på Sverige. Men till skillnad från henne vill jag se ett mer demokratiskt jämlikt och solidariskt välfärdssamhälle där vi ser, respekterar och tar hand om varandra. Hur bra välfärd vi är berättigade ska inte bygga på hur mycket pengar vi har i våra plånböcker eller var i landet vi bor. Jag motsätter därför tanken på en välfärd som med borgerlighetens intressen anpassar sig efter marknaden, och vars politik gynnar de redan välställda.

Människan är för mig ingen produkt i en byteshandel som man kan sälja hur som helst, utan är tvärtom en fantastisk varelse, var och en unik i sitt slag, som har rätt till utveckling och självförverkligande. Jag har ibland blivit förlöjligad för min optimistiska människosyn, men jag kämpar gärna i motvind i det sammanhanget. För jag tror verkligen på människan! Jag lägger ingen värdering i vem du blir kär i, vilken hudfärg du har, vart du bor, din religiösa övertygelse eller hur mycket pengar du har. Människovärdet kommer nämligen inifrån och den med ett rent och ädelt hjärta har alltid en plats i mitt hjärta. Den medmänskliga relationen oss emellan ska präglas av ömsesidig respekt för våra olikheter, men också för våra likheter. Jag tror på ett samhälle där alla är med och bidrar efter bästa förmåga, och där var och en kommer till sin fulla rätt.

Ett samhälle kan inte styras av några enskilda individer, utan det är vi alla tillsammans som formar den politiska agendan. Så visst måste vi kunna lita på Sverige, för det är ju vi alla som är Sverige! Men förutsättningen för en sådan tillit löses inte med högerpolitik, utan med en rödgrön regering och socialdemokratisk politik. Det är nämligen tillsammans vi bygger ett starkare, tryggare, medmänskligare och jämlikare samhälle! Solidaritet och gemenskap är slagorden!

Den 9 september gör vi skillnad tillsammans!

Ytterligare en Göteborgsresa har jag fått till. Den här gången träffade jag en ny bekantskap som förhoppningsvis kan utvecklas till en god och respektfull vänskap. Några kärleksfulla känslor blev det dock aldrig tal om från min sida även om jag anade att han hade hoppats på mer från mig. Men vad gör man i ett läge där man inte känner något speciellt?

Vänta och se, säger en del! Javisst, det kan jag ju klart göra, men samtidigt känns det som att jag inger falska förhoppningar i sådana fall. Har man inga känslor tycker jag man ska avvakta att ge sig in i en relation eller bli mer seriös förrän känslorna har utvecklats. Det blir bäst för alla parter! Lite så tänker jag …

Nästan en vecka har förflutit utan något ordentligt bloggande. Det beror på att jag har haft kompisar på besök och lyckats få min mor att spendera tid på annat håll. Sådana här tillfällen kommer alltså inte ofta så det gäller verkligen att värdesätta dem. Och det har varit en minst sagt intensiv vecka med många viljor samtidigt, men ändå väldigt rolig. Jag har fått möjlighet att visa upp Växjö från sin bästa sida, och Karl-Oskardagarna har också haft turen att vara just den här veckan.

Det mest hänförande var kanske Fyllerydsskogen trots allt och Teleborgs slott. Men även stan (själva stadskärnan) tycks ha gjort intryck på min kära vän från Göteborg – G. Vi hängde en del på stans gator. Bland annat fick vi tillfälle att prata politik med folk vid valstugorna och det bidrog till att jag slutligen blev värvad och medlem i SSU. Det har väl förvisso legat för mig ganska länge, men jag har samtidigt föredragit att vara en utomstående åhörare och följa det politiska samtalet på avstånd. Men när nu vindarna blåser kraftigt åt höger är det inte läge att vara tyst längre. Hotet är inte direkt de högerextrema krafterna och främlingsfientligheten, utan andras tystnad och det bristande politiska engagemanget. Det viktigaste just nu är därför att stå upp för demokratin, medmänsklighet, solidaritet och social rättvisa.

I övrigt har det varit flera hemmakvällar med film och intressanta diskussioner om högt och lågt. Jag uppskattar verkligen G för att han älskar att filosofera och tänka lite djupare med jämna mellanrum. Han har haft stor del i stoffet till en av de böcker jag håller på att skriva just nu. Mer lättsammare blev det i fredags kväll med P som kom över med middagen. Men även där blev det film och en intressant diskussion, och annat mys förstås.

Yes, nu ska jag ägna den fortsatta dagen åt att skriva och läsa lite. I morgon bär det av till Göteborg igen!