Resan till Kallinge blev inte alls som jag planerat. Vem planerar egentligen att köra in i en lastbil bara för att skapa rubriker? Det vill jag tro att ingen någonsin skulle tänkas vilja göra. I en fantasivärld hade jag själv kunnat gestalta en sådan här dag, men jag hade aldrig velat verklighetsexemplifiera det.

I dag har jag varit med om min första och förhoppningsvis sista trafikolycka! Lastbilen dök upp från ingenstans... Utanför Tingsryd var det glashalt och motljus vilket kan förklara det som hände strax efter nio i morse. Jag hann reflektera över en mängd saker innan huvudet for fram mot sätet framför mig: Vad för slags avsikt har föraren att ha ihjäl oss och vad för slags hinder står i vägen?

Ända sedan jag accepterat människan som en sårbar varelse och att vi alla ska besökas av liemannen förr eller senare har jag inte känt obehag inför min egen död. Ändock kände jag mig inte redo att kliva åt sidan. Jag har så mycket kvar att ge och en mängd saker borde få äga rum innan det bär av. Innan det är dags att ta steget över. Jag antar de flesta tänker i liknande banor när de utsetts för olyckor. Emellertid fanns det ytterst lite tid för egoism, andra människor behövde hjälp och omtanke. Jag var märkbart skadad, men utgjorde ett yttre lugn. För ett par år sedan hade en trafikolycka skrämt livet ur mig och förmodligen rubbat den balans som hela mitt väsen står och förlitar sig på. Man kan därför säga att olyckan åtminstone ägde rum på exakt rätt ställe i min tidslinje.

Det var en del av vad jag hann reflektera över när ansiktet for in i sätet. En extrem smärta följde på det och jag var fullt övertygad om att mitt ansikte var ordentligt tillknycklat, men det var bara näsan som tog den största smällen. I chockartat tillstånd började passagerare ta sig ut ur bussen, medan föraren dessvärre var fastklämd. Blodet forsade genom min näsa som aldrig förr och ignorerade alla mina förmaningar. Jag tror till och med jag svor, men det hjälpte föga.

Passageraren framför mig lånade ut sin kofta och jag kan inget annat göra än tacka för den gesten. Måtte mina blodfläckar gå bort i tvätten bara. Det första jag gjorde när jag kom ut var att ringa upp T och meddela det som precis hänt i en aning hackig och osammanhängande version. Han beklagade det som inträffat och jag lovade avlägga en rapport efter jag fått vård.

Ingen visste hur det gått till, utan i ren förvirring sprang vi bara om varandra. Tills ambulanserna gav sig tillkänna. Som en utav de märkbart skadade fick jag åka ambulans till Tingsryd vårdcentral för dokumentation av lättare skada. De två andra som följde med mig var hemmahörande i Tingsryd vilket utgjorde majoriteten av oss. Föraren och ytterligare en passagerare fick föras direkt till sjukhus. Jag hoppas busschauffören mår bra och inte känner alltför stora skuldkänslor gentemot oss. Jag förstår mycket väl det hala väglaget och beskyller henne inte det minsta. Tvärtom kan man vara tacksam mot sådana här händelser så länge de inte innebär dödlig utgång. Traumatiska händelser kan få ordning på tankeprocessen och förändra en livssyn. Kanske var dagens upplevelse en uppmaning att ta för sig mer av livets härligheter…

Efter en timme på vårdcentralen släpptes jag fri och övervägde vemodigt att ta en buss hem igen. Det var dock det enda jag kunde göra i det läget. Flertalet av mina släktingar har numera lämnat Tingsryd och de som finns kvar har jag ingen relation med. Att släntra in på verandan med förvrängt ansikte tillsammans med ett pappersark för att härleda vårt gemensamma arv är knappast lämpligt för vårt första spontana möte. Jag fick därmed färdas hem till Växjö igen.

När jag befann mig innanför dörren ringde jag åter upp T och avlade min rapport. Han hade då gjort ett ärende i sin skog och förstod varför jag valde att åka hem. Mamma hade jag också underrättat per telefon på terminalen i Tingsryd. Eftersom mina skador betraktades som lätta och den balans som jag tidigare nämnde inte var orubbad såg jag ingen anledning att larma tidigare. Mitt besök i Kallinge får helt enkelt vänta på sig. I morgon ska jag till lasarettet och kontrollera min skadade näsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...