Maja-Stina tog långa och bra tag ut i vattnet. Det gick lite trögare att simma själv än med en sjöjungfru. Dessutom hade hon alla sina vapen på ryggen. Tack vare hennes far hade hon lärt sig simma med fiskar och vara bland vatten. Det var så som hon hade fångat sina första fiskar. Inom kort var Maja-Stina framme vid skeppet och till odjuret som höll kaptenen fängslad i munnen. Nu fanns det ingen återvändo längre och Maja-Stina gav ifrån sig ett tjut när hon sedan började sticka odjuret.

Sjöodjuret tyckte inte om detta så han spottade ut kaptenen igen. Han sänkte sig sedan mot Maja-Stina och nu var han jättearg. Men hon lät sig inte skrämmas utan kastade sitt spjut rakt in i hans ena öga. Odjuret tjöt av fasa och klappade till Maja-Stina med den farten att hon flög upp på däck. Olof stod där både kladdig och sur, en förnedring han inte upplevt sedan våren 1564 utanför Kalmar. De båda iakttog varandra lite snabbt men sedan var fokusen på odjuret igen. Då susade en pil förbi de i ilfart och borrade in sig i odjurets hjärta. Han tappade balansen och föll ner i sjön. Väl där hoppade två sjöjungfrur upp och drog ner honom under vattnet.

Vid slottet hurrade man för bågskyttens hjältemod. Vakterna hade nu återfått förståndet samt deras allvarliga humör. Ingrid kramade om hjälten och bad Jonas att göra detsamma.

”Du verkar ha klarat dig bror min” sa hon och log. Bågskytten muttrade inte längre.

”Jag har varit med om en del men nu kände jag behovet av att komma hem” svarade han. Efter att ha tittat på skeppet som nu skulle lägga till vid landsbryggan skrattade han.

”Och det var nog ett ganska klokt beslut”.

Jonas gick sedan fram och kramade om sin morbror. De skulle lära känna varandra och han skulle få veta varför han inte vetat om honom tidigare. Ingrid förklarade för sin son att hennes bror tänkte i samma bana som han själv. Att laga mat var inget för hennes bror så det var därför som han stack. Men nu skulle han få stanna ett tag innan vidare resor. Han var i praktiken också den enda som kunde berätta om Sveriges huvudstad. Detta såg alla fram emot att få höra.

Skeppet hade nått sitt slutmål och Maja-Stina hoppade glatt ner till marken. Olof surade dock fortfarande men kom så småningom också han ner till sällskapet. Jonas blev nästan till sig när den färgstarka tjejen mötte alla med ett leende. Han ville gärna bli bekant med en flicka. Maja-Stina upptäckte också honom och flinade åt hans ansiktsuttryck. Just då kom mjölkerskan ut från slottet. Det var dags att mjölka innan alla var uppstigna. Men nu möttes hon av en hel drös med folk. Tiden nästan stannade och hon stirrade konstigt på de alla en efter en.

”Vad vill det här säg” sa hon bittert. ”Har ni ingen vett att sova som alla andra?”.

Alla bröt i gapskratt. Mjölkerskan fattade ingenting.

    /J

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...