Hej och tjenare!!

Godkväll är det ju just nu men ändå.. Hur har det varit med er sen vi hördes sist då? Jag har i alla fall haft första jobbdagen på över en vecka då jag varit sjuk... Tro mig att när jag säger,,, jag var väldigt trött när jag kom hem. Alla ljud och att vara på benen igen och röra sig och allting, det tog några timmar innan jag lagade mat hemma sen ;)

Nog om detta. Det har ju varit Tosia i Ronneby. Det är väl ungefär det som händer här en gång om året. Lite som karloskar-dagarna i Växjö. Tivoli, musik på scenen och mycket salustånd över hela centrum.
Hittade honung som faktiskt var god, ett stort plus! Men nu får ni väl kolla in den lilla filmen jag gjort om detta år och så hörs vi senare idag :)

Tjere på er!
Detta blir idag mitt fredagsinlägg ;)

Denna an har det inte hänt så mycket då jag vart sjuk. Det är ännu tråkigare att det, precis denna helgen skulle vara Tosia bonnemarknad, med musik och allting.. Får hoppas på att jag mår bra igen imorgon typ.... För på söndag ska jag på rollspel  så då måste jag vara frisk

Jag har också börjat planera min födelsedagsfest som kommer nu nästa vecka. Ska ju dock inte avslöja alltför mycket vad jag ska göra inför den då det finns dem av dem som läser bloggen här ju^^

Sista veckan innan semestern börjar också och då får vi väl se vad som händer :)

Tänk dig hur livet skulle vara om du var en fånge i din egen kropp, helt utan förmåga att göra dig hörd för din kropp svarar dig inte. Men du är fullt medveten om vad som händer runt omkring dig och du kan tänka klart … kruxet är bara att ingen förstår det! Ja, det här är verkligen en skrämmande tanke, och för en del är den en verklighet. Jag håller precis på att läsa Martin Pistorius biografi När jag var osynlig som handlar om att vara fast i sin egen kropp. En vilt främmande sjukdom griper tag om Martin och gör att han successivt tynar bort från sin familj. Han dör inte, men han blir funktionshindrad och går inte att kommunicera med, eller rättare sagt han svarar inte gentemot kontakt. Ett tag var han på riktigt borta, men så en dag återfår han medvetandet, men kan inte berätta detta. Han är nämligen fånge i sin egen kropp. Det är tack vare enorm viljestyrka och lång rehabilitering som Martin börjar ta kontroll över sitt liv igen. Hittills är jag bara halvvägs i berättelsen, men historien griper tag om mig. Den ger mig insikter om hur illa många funktionshindrade behandlas och att vi många gånger drar förhastade slutsatser ifråga om hur de har det. En väldigt lärorik bok som också väcker en del tankar om att vara isolerad rent generellt. Skulle rekommendera den vidare.

Nu är det inte många timmar kvar tills tåget går. Jag tänkte hälsa på pappa. Vi ska tillsammans med hans fru och farmor till Vallarna och se buskis. Det vet ni ju vid det här laget att vi brukar göra, så det kommer knappast som en överraskning. Tanken var att jag skulle hitta en lämplig tid att recensera de två filmerna vi såg i helgen, men den tiden har jag ännu inte fått. Det är mycket som skulle önskas göras, men som ännu inte blivit av. Jag antar att nästa vecka lär bli en sådan där jag gör klart det jag har påbörjat. Låter som en väldigt bra idé.

Nåväl, det här var allt för mig tills vidare. Vi hörs!

Tjenare! Det känns som att febern har lagt sig och med hjälp av hostmedicin också det har börjat avta. Kunde sova under natten :) idag har jag fått hem ännu en beställning från wish:) De verkar bara ramla in ;) ett snyggt sken runt dörren är resultatet och med alla olika färger och andra inställningar som de svenska led-rören inte har:) mycket nöjd!

Är vi redan framme vid mitten av veckan? Trots att jag inte gjort så himla mycket de senaste dagarna går tiden. Det kan kännas stressande för en som vill få mycket uträttat, men jag väljer just nu att ta det lugnt och inte jäkta med något. Det blir en lugn morgon och förmiddag med läsning. Under två eftermiddagar har jag städat och donat med lite saker i lägenheten. Jag följer också det som händer i Almedalen och kommer lyssna på alla partiledartal då jag finner det lämpligt för att få ett grepp om det politiska samtalet. Tittar gärna på debatter och seminarium också, men hittills har det varit av måttligt intresse den här gången så där kan jag ägna mig åt annat.

Jag tänkte nämligen snart ta tag i mitt skrivande igen. Läste nyligen igenom mitt senaste utkast som snart är ett år gammalt och blev uppriktigt överraskad över vilket vackert språk berättelsen har. Känner mig väldigt sugen på att fortsätta, men jag måste också arbeta vidare med persongalleriet och utveckla karaktärerna innan jag kan fortsätta. Men jag bör verkligen sätta mig ner och ta mig tid att skriva.

Ja, det blir säkert bra när jag väl kommer igång. Tror det gör mig gott också faktiskt. Hoppas ni har det bra vad ni nu än gör och tar vara på de tillfällen vi får att vara ute. Jag försöker själv ta mig ut när det spricker upp. Sådant mår själen bra av, det är min filosofi … Vi hörs!

Ja, T har redan bloggat en hel del om helgen och jag har väl inte mycket att tillägga mer än min egen version. Sedan hänvisar jag gärna till YouTubefilmen också Helgen i Blekinge. Det blev en händelserik helg trots allt. Från början var det meningen att vi skulle bada vid Brunnsbadet, men regnet förstörde våra planer. Visserligen hade det nog gått att bada i alla fall, man blir ju blöt oavsett liksom. Men alla kände sig inte bekväma med regn och sådant måste respekteras. Därför blev det shopping, minigolf och hemmabio i stället.

På second hand hittade jag en bok (så förvånande) och några serietidningar. På Dressman hittade jag en skjorta. T hittade ett frågespel som nog kan beskrivas som helgens huvudpunkt förutom allt runt omkring. Han berättar mer om det i sitt eget inlägg, men det var bland det roligaste frågespelet på länge. Filmerna vi såg var Arrival och Jupiter Ascending som jag tänkte recensera längre fram för de är verkligen sevärda.

Hemresan blev också ett äventyr som inte filmen berättar något om. Eftersom jag och Emma önskade stanna längre fick vi göra en del byten. Först skulle vi mot Karlskrona för att därefter vända riktning mot Kalmar och sedan Växjö. Men det var turen från Kallinge till Ronneby som var stressigast … för mig! Precis 30 sekunder innan bussen avgick kom vi in till stationen och jag trodde hjärtat befann sig utanför kroppen. Hatar sådant där, men glad att allt gick bra. Vi skulle av vid Bergåsa station, åka krösatåg till Emmaboda och sedan till Växjö. Puh! Allt gick bra, men det lär nog inte bli en vana. Nåväl, slutet gott allting gott. Nu ser jag fram emot en ny spännande vecka.

Ha det bra! Vi hörs!