Så var det då äntligen dags för final i ESC, och när jag nu skriver det här har dag blivit natt och egentligen borde jag lägga mig eftersom jag ska till T om några timmar. Men jag ville förbereda inlägget i tid nu när seminariet är slut. Jag kan visserligen garantera att det kommer en liten video om detta. Känns som att jag behöver prata ut om årets festival, vad jag tycker och så vidare. Det hade också varit roligt att veta vad T tycker eftersom han varit frånvarande i bedömningarna. Men jag hoppas han ger sin syn på saken i helgen.

Vad anser jag då om torsdagens semifinal? Ja, den var faktiskt bättre än första. De hade blivit lite varma i kläderna helt enkelt. Och storfavoriterna Nederländerna och Israel gick till final, liksom våra nordiska grannar Norge och Danmark. Stort grattis till dem! Resten kan vi ha och mista om ni frågar mig. De är klassisk utfyllnad för att fylla tävlingen med ”innehåll”. Oj, vad pessimistisk jag blev plötsligt. Ja, det håller jag med om. Känner inte igen mig själv riktigt. Men jag tycker faktiskt som jag tycker när det gäller årets festival. Hörde mig för med en bekant som inte tittar, men ändå har en åsikt, och förmedlade att i år var det sämre än någonsin. Ganska intressant utlåtande från den som inte tittar ...

Vad väntar i finalen? Förutom de länder som gått vidare möter vi de stora länderna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien), inklusive värdlandet Ukraina. Vilka hejar vi på då? Ja, det är en mycket bra fråga, men om ni frågar mig håller jag på den brittiska sjöjungfrun eller varför inte de nederländska kvinnorna. Den israeliske hunken är inte heller en dum vinnare. Det finns många som avgudar den italienska gorillan, men där är jag väldigt tveksam kära ni. Visst, låten är helt okej, men i sin helhet blev jag ytterst besviken. Vad har då Storbritannien, Nederländerna eller Israel att komma med? Visserligen inte så mycket, men det är något som tilltalar mig ändå. Storbritannien för jag älskar hennes röst och det hade varit roligt med vinst för då får vi komma till London, Nederländerna för en kanonbra låt och Israel för att vi får något vackert att titta på! Ja, jag erkänner, jag är trots allt människa och bedömer på lika olika sätt. Det är därför behövligt med en spökskrivare som Nils Dahlman ibland. Var är han i dessa tider?

Nåväl, låt oss njuta av finalen … om vi kan och vill (och har tid!)   

Det hör inte till vanligheterna att jag bloggar om något specifikt jag brukar se på tv eller på nätet, men den här gången tänkte jag uppmärksamma serien Finding Prince Charming där den homosexuelle Robert söker kärleken. Finding Prince Charming har en liknande uppbyggnad som Bachelor (man söker kvinna) och Bachelorette (kvinna söker man), vilket är serier jag tittat på tidigare. Det är faktiskt ganska kul och uppfriskande, och jag gläds alltid med de som lyckas hitta kärleken. I en annan så mörk värld som åtminstone media framställer det som i dag är kärleksprogram ett glatt och trevligt inslag. Många gånger blir det kanske något klyschigt och vissa som ställer upp i programmen är där av helt olika anledningar.

Finding Prince Charming är inte bättre på den punkten, men för första gången görs det ett program där homosexuella tar plats och det gillas starkt vill jag säga. Det märks emellertid att det är första säsongen för man är inte helt klar med upplägget, men det sänker inte underhållningsvärdet om ni frågar mig. Hittills har jag sett två avsnitt och fallit pladask. Vilken härlig serie! Tycker dock det är synd och fegt att den inte sänds på tv utan bara på nätet via TV4-play, men det är ett steg i rätt riktning. Att se två män kyssas i tv är ju liksom fortfarande otänkbart och vågat!

Yes, tävlingen är igång och jag är måttligt taggad inför detta! Hittills har det inte varit något speciellt med årets bidrag och upplägget kring tävlingen. Ingen wow-upplevelse eller några puddingar att beundra och tråna efter. Möjligtvis ett fåtal, men överlag engageras jag inte. Jag har vissa problem eftersom jag alltjämt befinner mig i fjolårets startfält och rotar runt att årets bidrag känns lite tråkiga. Mitt stora problem är egentligen inte låtarna, utan scenframträdandena. Det händer liksom inget. Till och med Robins nummer för Sverige kändes nedtonat, men det är vanligt med stora scener att det blir så. Han såg dessutom oerhört trött ut vilket han självfallet kan ha varit. Det är en bubbla de lever i, och det är mycket runt omkring. Kan också varit lite stress och nerver. Men ett bra jobb gjorde han och det tog oss till final. Hurra!

I övrigt sörjer jag att Finland och Slovenien inte lyckades gå vidare, men det är bara att bita ihop och gå vidare. I kväll håller jag tummarna för Nederländerna och Irland, två mycket bra bidrag rent sångmässigt. Frågan är om deras ”shower” är iögonfallande. Ja, det blir en lika rik kompott av bidrag och personer även i kväll. Vi kommer få se något vackert, och något mindre vackert … Vi kommer skratta och vi kommer känna oss hopplösa och nedslagna. Någon kommer överraska, någon annan förvåna och en tredje skrämmer väl nästan ihjäl oss. Ja, gott folk! Det är dags för semifinal 2.   

Till final:

Österrike, Vitryssland, Israel, Norge, Ungern, Nederländerna, Bulgarien, Rumänien, Kroatien och Danmark 

I helgen fick jag äntligen tillfälle att se den animerade komedin Sing, som hade biopremiär under julen 2016. Då kom julen och tentaskrivningen emellan att jag aldrig hann se den, men nu när den äntligen kom ut på dvd passade det perfekt med en myskväll. Den här filmen är bland de bästa animerade filmerna jag sett på länge. Den har en tydlig och väl sammanhängande berättelse, pendlar mellan komik och dramatik med en allvarsam underton på vissa ställen, och färgstarka karaktärer. Vi erbjuds flera olika personligheter i en och samma film. En breddad mångfald som alla samlas under ett och samma tak, nämligen teaterscenen.

För det hela handlar om en sångtävling som sätts upp på koalan Buster’s teater som ingen längre besöker. Han har gång på gång sökt sätta upp en ordentlig show med ett blandat utbud, men det har bara blivit fiasko av alltihop. Den här gången ska det dock bli annorlunda. Betydligt annorlunda! Med sin nyvunna optimism samlar Buster till sig ett gäng som ska bjuda på årets show. Saken är bara den att det finns ett otal hinder som riskerar att stoppa genomförandet av föreställningen, inte allra minst hos de medverkande själva som brottas med sina privatliv och egenheter, liksom överväger om det över huvud taget lönar sig att vara med.

Det var länge sedan jag blev så glad av animerat. Visserligen är det alltid mysfaktor över animerade filmer, men de senaste åren har jag blivit måttligt imponerad. Sing är däremot ytterst charmfull och jag vill väldigt gärna se den flera gånger. Den har något särskilt som inte många andra filmer har. Toppbetyg. Full pott! Äntligen … 

Puh! Som ni kanske redan listat ut pågår seminariet för fullt varför jag varit lite låg de senaste dygnen här i bloggen. Jag var tvungen att sitta uppe ganska länge natten till onsdag för att få klart mitt startinlägg med diskussionsfrågor. ESC kom ju delvis emellan och under förmiddagen klippte jag mig. Är ganska nöjd den här gången. Hon gjorde så att det är mindre hår längre bak och sedan blir det succesivt mer hår upptill. Så har jag aldrig haft det tidigare, men det är nya tider nu och jag märker att det är trendigt. Det var fler som log mot mig på hemvägen än på vägen dit, så jag är mer än nöjd!

Så var det då dags för ytterligare en festival och i år hålls den i Kiev (Ukraina) efter att Jamala vann i fjol med bidraget 1944. Det tror jag ingen har missat vid det här laget. Somliga tog ju denna vinst med en stor förlust och jag kan väl erkänna att jag själv gjorde det i början eftersom jag önskade av hela mitt hjärta att Sergey Lazarev från Ryssland skulle kamma hem det. Det var faktiskt ytterst komiskt att det skulle stå mellan Ryssland och Ukraina när en nu blickar tillbaka och har lite distans till det hela.

Nåväl, det var då! Nu är det 2017 och en ny tävling väntar. Ska jag vara helt ärlig har jag inte varit lika engagerad eller insatt som förra året. Mitt engagemang skiftar från år till år. Vissa år går jag fullständigt ner mig i detta, läser allt och ser allt för att verkligen få veta allt. Kort sagt, beter mig som värsta schlagerbögen, men detta är något som tar på krafterna vill jag säga. Sedan har jag haft andra prioriteringar. Men precis som vanligt går jag igenom varje bidrag och ser vad länderna kan erbjuda tävlingen som helhet. Mitt resultat är nu färdigt och sammanställt. Jag vet vem som vinner! Nej, skojar bara. Jag har verkligen ingen aning även om man självklart kan önska några här och där. Vi får helt enkelt se …

Dagens första semifinal består av lite olika bidrag och varierade karaktärer. Medan ett glatt gäng hyllar sina mammor hyllar en annan kroppen som ett erotiskt och gudomligt objekt. Medan någon längtar efter kärlek försöker någon befria sig från den. Medan någon är helt ute och cyklar har en annan äntligen hittat hem och hamnat på rätt plats. Ja, ni förstår själva. Vi är igång!

Till final:

Australien, Cypern, Polen, Moldavien, Armenien, Grekland, Belgien, Azerbajdzjan, Portugal och Sverige