Som ni säkert redan märkt har familjen haft en liten minisemester. I dagens avsnitt av J på vift åker vi till Visingsö och Mellbystrand.   

Tjenixen allesammans!

Vad har hänt de senaste dagarna då ?
Jo i går så var jag på läger som vi på fritidsgården ansvarade för. Vi paddlade kanot, grillade, hade dans på logen framåt kvällen och hade det bra helt enkelt  

Jag tror säkert att jag var igång i minst två timmar när det kom till dansandet! Hahaha, folk frågade om de kunde få låna lite utav min enerrgi, det går väl bra för när man blir gammal så är den borta xD

Någon special  var det inte på tal om då jag började klockan 11 och slutade även denna tid på kvällen. Jag kan tala om att jag var riktigt irriterad på vägen dit.. Varför, jo för att vägvisaren på mobilen visade in mig på småvägar som jag inte kunde cykla igenom eftersom det var massa stängsel osv..

Resten av dagen och kvällen var lyckad och nu allesammans så ska jag sova,, natti natti!

Nu kan en verkligen säga att semestern är här! Visserligen har jag varit ledig från studier i ett par veckor redan, men i dag kändes det extra speciellt. Har shoppat på Grand Samarkand, ätit god lunch på IKEA och gått på IKEA museum. Det var spännande att se utvecklingen beträffande inredning. Då familjen ska göra ett par utflykter de närmaste dagarna berättar jag mer längre fram. Tänkte bara rapportera lite kort … Hoppas ni får en bra helg!

Tjenare på er!
Idag börjar jag lite senare som så skönt är. Ibland kan det vara skönt med lite sovmorgon.

Vad har hänt i veckan... Ja igår var vi ute och badade med några ungdomar. Vi var väl där i ca 5 timmar och spelade vollyboll, mini-pingis, solade, grillade osv . 

Med detta jobb så vet man inte hur dagarna kommer se ut innan de kommer, det kan hända vad som, kortspel, musik, kanske går en runda och kollar så alla har det bra på stan. Nu har vi ett läger där de paddlar, bakar och allt annat. Är där imorgon så det ska bli skoj!

         Något jag vet är att jag har bliviit otroligt mycket bättre på pingis... Säger inte att jag alltid vinner men jag gör lite lite mindre misstag åtminstone XD Nu ska jag väl se till så att skräpet hamnar vid återvinningen och sen ska jag fortsätta knekka med körtkortsteorin.

Ha det gött :)

Kära läsare!

Tusen tack för din modiga berättelse. Det gläder mig verkligen att du känner dig starkare genom att öppet berätta om det här. Psykisk ohälsa liksom tillkännagivandet att vi ibland är ensamma är fortfarande ett tabubelagt ämne. Det förefaller falla utanför ramen för hur vi människor bör vara. Men sanningen är den att människan är en komplicerad varelse som inte går att målas i färger. Färger som kategoriserar karaktärsdrag och känslor. Livet gör det praktiskt taget omöjligt att ständigt behålla samma färg livet ut. Ibland måste vi få vara ledsna, arga och helt ur funktion för att bli ett med oss själva. Det är knappast mänskligt att vara på topp jämt.

Naturligtvis finns det positiva människor som väljer att se det positiva med allt, samtidigt som det finns motsatsen. Människor som har svårare att se lösningar och kanske lider av dåligt självförtroende. Personligen befinner jag mig mittemellan. Jag vill vara en positiv människa som lyfter andra människor. En stöttepelare, en som lyssnar, en som har tid över för att förkunna ett klokt ord till den som är i behov av det.

Men min personlighet har också en melankolisk sida som leder till negativa tankar. Jag är dessutom en tickande bomb som väntar på att få explodera, en gåva jag fått från min far. Jag tackar ändå gudarna för att jag inte blev en kvinna eftersom kvinnorna i släkten tenderar bli ännu argare än männen. Ett tag såg jag det som ett hinder, ett slags handikapp. Men med lite träning och självkännedom går det att förhindra aggressioner vid fel tillfälle och rikta lite styrka i situationer som kräver extra pondus.

Det tar år att lära känna sig själv och jag har fortfarande mycket att upptäcka hos mig själv. Jag är en sökande människa som drivs av existentiella frågor. Du undrar om jag känner mig ensam? Jag kan ärligt medge att jag ibland känner mig ensam. Fast ensam är egentligen fel ordval för du och jag menar nog inte samma sak. När jag blottar min ensamhet åsyftar jag egenskaper som gör mig unik. Jag känner ibland att jag är den enda i mitt slag, särskilt när jag betraktar min familj. På många sätt är vi olika, på samma gång lika. Jag är till exempel den enda (mig veterligen) som älskar att skriva och drömmer om att få vara med i en film. En del förstår böckers betydelse, men allt för få gör inte det. Men jag klandrar ingen. Jag älskar min familj ändå över allt annat på denna jord.

Du skriver om psykisk ohälsa, ett ämne som jag brinner för och gärna fördjupar mig i. Det var när min egen mor insjuknade i Schizofreni för tio år sedan som min erfarenhet började ta fart. Jag levde tillsammans med en kvinna som knappt kunde ta hand om sig själv, och långt ifrån orkade ta hand om mig. Tur nog var jag tillräckligt gammal för att laga mat, handla och se till att sköta mig i skolan. Jag hade lika gärna kunnat bli kriminell och rymt hemifrån, men vem skulle då tagit hand om mor?

Under flera år var det jag och mamma mot världen. Jag lyssnade på hennes visdom om världen, en visdom som långt senare visade sig vara felaktig på grund av förvrängda föreställningar. När jag var femton förstod jag att den jag borde lyssna på var mig själv. Mamma var inte att lita på och pappa fick absolut inte veta något. Jag vågade inte berätta för mina vänner heller. Men slutligen fick vi hjälp. Mamma insåg att hon var sjuk och jag fick tillåtelse att larma. Jag vill inte hänga ut min mamma då jag älskar henne alltför mycket. Men en del av hennes historia är också min egen historia. Mammas sjukdom har präglat stora delar av mitt liv. I dag är hon friskförklarad och glömt mycket av tiden under sjukdomen, men inte jag! Det får jag leva med …

Sårbarheten för psykisk ohälsa är i vårt fall ärftligt. Jag har via min släktforskning funnit flera medlemmar i klanen som slutligen insjuknat. Risken för att jag ska insjukna är relativt låg även om jag självklart är lika sårbar som resten av familjen. Jag vill därför meddela dig att jag inte lider av psykisk ohälsa, men har stor erfarenhet av det genom andra. Jag har många bekantskaper som lider av det. Underbara människor på alla tänkbara sätt. Jag älskar att lyssna till deras historier och lära mig saker. I mina ögon handlar det inte om svaga människor, utan om sårbara och äkta individer. Överlag betraktar jag inte förmågan att kunna stå upp för sina känslor och uppvisa sina brister som en svaghet. Det är tvärtom en styrka och gör individen komplett.

Jag föredrar att umgås med människor som vågar visa sig själva och är ärliga mot mig. Konstlade personer har jag svårare för. Där finns det mycket osagt med i bilden som gör det svårare att analysera individen. Varje gång jag träffar en ny person analyserar jag denna. Det är sån jag är. Jag tycker om att möta nya människor eftersom det inspirerar mitt skrivande och triggar mitt konstnärskap. Likväl skulle jag aldrig hänga ut en person utan använder bara olika egenskaper för att forma egna karaktärer.

Det stämmer som du säger att jag inte har många vänner. Riktiga vänner är nämligen svåra att hitta. För mig är det viktigt att ha ett säkert kontaktnät bestående av trygga människor som bryr sig om mig och respekterar mig för den jag är. Jag älskar mina vänner och hoppas de älskar mig. Jag har också många bekantskaper utanför vänlistan, människor jag mött genom åren och som jag utbyter några ord med några gånger om året. Det behövs knappast en längre utläggning om det här tror jag. Jag är inte ensam även om jag föredrar mycket egen tid. Skrivandet är en viktig del av mitt liv och det vet mitt kontaktnät om vid det här laget. De vet också om att jag står beredd när de behöver mig. De människor som kommer mig nära har för alltid en plats i mitt hjärta, och det är en härlig plats att vara på ska du veta.

Jag tackar dig återigen för din kommentar. Det var en utmaning att vara så här ärlig. Jag brukar ofta gömma mig i mina texter och endast ge bitar av mig själv när det behövs. Men du får mig att vilja lägga korten på bordet. På längre sikt lär det säkert inge större respekt för mig! Tusen tack! Önskar dig allt gott ;)

Det var evigheter sedan jag ställde mig i köket för att baka en kaka, men i morgon är en viktig dag som kräver lite bakverk. En kär väninna fyller år vilket jag vill fira lite extra. I dag blev det chokladmuffins fyllda med godis och i morgon gör jag chokladrutor med kaffeglasyr.