Då var vi sorgligt nog framme vid den sista deltävlingen och därmed den sista förfesten. Den sista deltävlingen hålls i Gävle och leds av Gina Dirawi tillsammans med begåvade Sarah Dawn Finer. En läsare skrev till mig och förkunnade sin förvåning sedan det blev klart att Dawn Finer skulle vara med och leda tävlingen. Hen menade att SVT verkar spara pengar i år eftersom alla utvalda har lett tävlingen förut. Jag kan hålla med om att så kan mycket väl vara fallet, men sedan skall vi inte glömma bort att den moderna Melodifestivalen fyller femton år. Programledarna som leder oss igenom årets fest har på åtskilliga sätt varit involverade i vår moderna historia. Därtill är det dessutom Dirawi som valt ut sina medhjälpare och det måste därför också respekteras.

För att återgå till kvällens tävlande vill juryn lyfta fram Molly Sandén som är den artist som lyckats slå Anna Book med ett poäng. Emellertid är ju Books bidrag som bekant diskvalificerat, men trots detta har bidragen i de tre tidigare deltävlingarna imponerat föga på juryn. Att ett diskvalificerat bidrag får flest poäng och därmed också ett gott betyg kan ses som rogivande och glädjande, men likaledes kan det vara frustrerande eftersom artisten i fråga inte har en chans att bli representant.

Kvällens sju sista bidrag har förändrat poängtavlan till det positiva. Sandén gör comeback för tredje gången och har som ovan nämnt flest poäng av alla 28 bidrag. Hon slutar på 30 poäng och juryn ser bidragets potential och artistens passion. Bidraget Youniverse har ett effektfullt nummer, men låten är stundom lite enformig och tråkig. Men efter ett par genomlyssningar kan man säkert ta till sig bidragets hela budskap. Sandéns tidigare bidrag (2009 – Så vill stjärnorna; 2012 – Why Am I Crying) har varit mer dynamiska och haft genomgripande texter. I år skall vi endast lyssna till ordet Youniverse, vilket direkt får mig att åberopa Molly Pettersson Hammars bidrag Hunger som också har en ganska fattig refräng, men det verkar vara temat.

Direkt efter Sandén ser vi våra färgstarka och glädjespridande dockor som i år satsar än mer på vinst med en färgsprakande show till bidraget Rollercoaster. De framhåller att numret har sina utmaningar med detaljrik koreografi, men de verkar beredda att anta dessa. Första gången Rollercoaster presenterades fick jag en chock och satte kaffet i halsen. Jag var definitivt inte beredd på en sådan fantastisk show. Nu verkar det vara fest på riktigt! För de som har huvudet på skaft lär säkert märka att Molly och Polly har ändrat personligheter. Det är ett gemensamt beslut som tagits i Dollyville och gruppen skall nu enligt Holly vara komplett.

Dolly Style delar plats med glädjespridarna Panetoz som i år framför det fartfyllda bidraget Håll om mig hårt. Precis som tidigare bjuder de upp svenskarna till dans och har alltid ett ess i rockärmarna. Låt oss se huruvida de kan charma oss den här gången. Personligen tycker jag deras debut (2014 – Efter solsken) var snäppet bättre, men T gillar den väldigt mycket och det är ju trevligt med blandade åsikter.

I botten hittar vi Linda Bengtzing som för sjätte gången gör ett tappert försök att vinna tävlingen. Vad Bengtzing anbelangar kan det skrivas ett långt analytiskt kapitel om hennes medverkan med alla mer eller mindre sammanhängande texter. Under åren har vi fått höra berättelser om hennes förälskelser, osanningar och strävan efter att bilda den perfekta familjen. Alla flickor (2005), Jag ljuger så bra (2006) och E det fel på mig (2011) är några av dem, som alla tagit sig till final, men som där placerat sig långt ner i listan. 2008 är hennes hittills framgångsrika år med bidraget Hur svårt kan det va som slutade på en femteplats i finalen.

I övrigt ser vi mannen som imponerat på Ladies Night-scenerna runt om i landet och som tillika debuterade och vann för elva år sedan (2005 – Las Vegas). Nämligen Martin Stenmarck med bidraget Du tar mig tillbaks som enligt mig är kvällens starkaste låt vad gäller budskap. Lyssnar man på den inspelade versionen är låten otroligt vacker. När det sedan kommer till showen är Stenmarck extremt nedtonad och rör sig bara i sin enkelhet på scenen. Aningen tråkigt och ointressant kanske? Nja, kanske det, men budskapet är det inget fel på. Stenmarck medverkade likaledes 2014 med bidraget När änglarna går hem som tog honom till andra chansen.

Vi ser ävenledes debutanten Frans Jeppsson Wall som är känd för sin hyllning till Zlatan, då han som sjuåring framförde låten Who’s da Man. Nu nästan tio år senare har Jeppsson Wall bytt stil och upplägg och framför det känslosamma bidraget If I Were Sorry. Rockbandet Eclipse debuterar också och kommer nog överraska de flesta som vanligtvis inte föredrar rock. De lyckades överrumpla T när han skulle bedöma deras bidrag Runaways. Jag har ingen aning om han satte något i halsen som jag gjorde under bedömningen av Rollercoaster, men jag kan se framför mig hans förvånade min. Den här låten är bra!

När vi nu betat av alla bidrag återstår det bara att se huruvida de tar sig vidare i tävlingen. Om drygt två timmar drar det i gång!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...